[passerat]

Imorse tilldrog sig en märklig händelse när jag var på väg till tåget. Gick förbi Munktell Hotellet och klev ut på bron över den forsande ån. Längre bort i motsatt riktning till min, kom någon jag tyckte mig känna igen. Morgontrött stålsatte jag mig inför att göra en uppoffring; att hälsa, klämma fram ett blygsamt hej och kanske drista mig till ett leende. Jag hatar när man möter någon på långt avstånd och hälsar alldeles för tidigt, då förlöper ett plågsamt långt ögonblick innan man har passerat varandra, under den tiden känns det som att man måste yttra några artighetsfraser. Så, jag bet blicken i backen och sjönk ihop som om jag nyss lämnat bingen. Det allt mer plågsamma mötet närmade sig. Ett par meter. Jag lyfter blicken. Ska just till att hälsa och låtsats som jag precis sett personen i fråga, då jag märker att det är något som inte stämmer; det är något med ansiktskonturen, håret är för rakt och innehåller gråa stänk. Förvånat stirrande passerade jag förbi. Samma kroppsfrom, samma trippande gång och samma klädstil men med gråa stänk, det hela kändes som någon dålig komedi där jag helt plötsligt vaknar upp en morgon och 15 år har passerat.

Det är inte lät att vara liten.