[snart]

"Clinging to a Scheme"

Kan snart inte vänta längre. Hoppas så mycket på att detta ska bli min höst. Har hört något om den tionde, inte många dagar kvar.

[pophistoria]

Vad ska man med en banan till? När man kan använda vad fan som helst för att få håret att stå: Tvål, sperma eller tonfisksallad.

Jag älskar svensk pophistoria.

[by]

"John Dahlbäck was born in 1985 in a small village not too far away from Stockholm, the Swedish capital."

Fyra år senare flyttade en annan ett år yngre kis till samma lilla by, belägen inte långt från den svenska huvudstaden.

[sökes]

Men det sista är ju jag. Vill inget, kan inget och har inte så mycket att erbjuda.

[känner]

bild: kevin simon

Så känner jag mig idag. Helt utan egentlig anledning

[stil]

Visst hade det varit snyggt om det förra inlägget varit det sista. Men nej, vinet har den påverkan på mig att jag måste klämma ur mig lite till. Såg den italienska filmen Padre Padrone ikväll. Inte en klockren film men vissa scener satte sig fast. Faktum är att höstens stilförebild är pojken Gavino då han mjölkar sina getter. I stor stickad tröja med hål i, stickad mössa, kortbyxor och gummistövlar kan man inte vara snyggare. Att samma scen slutar med att han idkar tidelag med en av getterna är ju i och för sig jävligt sjukt.

[kvällsvard]

foto: Hedi Slimane

Slutar dagen där den började. Lyssnar på rävarna men kaffet är utbytt mot vin och jag börjar känna mig lätt mossig. Snart tar skolan vid igen. Jag borde verkligen klippa mig. Rakat är snart enda lösningen. Tänker mycket på ryska pojkar i uniform, håriga män i flanell och kanske en förhoppning om en drömlös natt.

[fastnat]

Jag har fastnat i Lookbooks träsket och rssar skiten, vilket inte är det bästa man kan göra. Vet inte hur många gånger man vill göra en Fight Club och slå någon sjuttonåring sönder och samman för att de råkar vara så snygga. Annat jag har lagt märket till är att allt detta med bloggar, Internet och genomgående narcissism bland oss sena 80-talister(o alla andra som är födda runt murens fall) gör att alla kidz i hela världen ser exakt lika dana ut. För visst cyklade den här tjejen förbi mig imorse. Och var det inte hon som satt snett mittemot mig på tåget häromdagen. Det kan inte vara lätt att vara ung idag och försöka vara egen eller sticka ut, för det finns ändå två miljoner finniga skitungar i någon annan tidzon som är ens IDkopierade tvilling.

[frukost]

Jaha, då sitter man här lyssnades på nordamerikansk hipsterfolk, dricker kaffe och läser PÅ STAN där de testar frukostar. Mitt bland ord som färskpressad juice, bacon och hembakat bröd lovar jag mig själv att den här hösten ska jag försöka vara mindre morgontrött gå upp någon timme tidigare och äta en rejäl frukost. Och inte nöja mig med ett par koppar kaffe eller som oftast ingenting alls.

[softer]

Att jag kan ägna timmar åt att läsa stripparna på a softer world om och om igen, är bara ytterligare en indikation på att skillnaderna mellan mig och en förvirrad tonåring är minimala.

[skattjakt]

Känner en allt större längtan till skattjakt. Har just investerat i ett gäng hyllor som jag vill fylla. När jag såg den här bilden blev jag ögonblickligen förälskad. Så vill jag att det ska se ut! Och hjärnan går på högvarv av idéer. Det var andra gången idag hjärtat hoppade över ett par slag, då jag såg något vackert.

Mer bilder här.

[pussarinatten]

foto: J. Luker

[christer]

Jag fick en gulnad utställningskatalog med Christer Strömholm i present. För flera år sedan var jag på en sammutställning på moderna med bland annat Strömholm och Arbus. Den gången var jag minst lika intresserad av ett par strumpbeklädda ben nerstuckna i nätta tygskor som de fantastiska svartvita personfotografierna lite högre upp. Därför blev det en liten nyupptäck att se de märkliga och intresseväckande ögonblicksbilderna. De två smutsiga barnen med sina damhandväskor, de lustiga figurer från cirkusen och de två vackra männen med perfekta frisyrer och cigaretterna nonchalant instrukna mellan fingrarna som klänger på varandra lite mer än kamratligt.

Lika gärna ser jag spännande bilder runtomkring mig hela tiden, som nu på förmiddagen. Jag tänker på klutarna i toalettstolen som rörde sig nästan lika graciöst som de repriserade Top Modelsarna i vattentanken. Eller den perfekta affärskvinnan, på henne satt allting där det skulle, både håret, kläderna och hullet. Hon hade tagit sig ut på lunchen och äter sin färdigköpta macka i farten medan hon med friska steg rörde sig mot vattnet och solen. Jag ville försiktigt tabort de små brödsmulorna som fastnat i hennes mungipor. Eller ca:18tjejen som ledde cykeln över gatan, när vi mötes borstade hon bort sitt långa trasselsuddiga hår ur ögonen och log mot mig. Vad fan ler du åt? Småstressad, trött, svettig och kännde mig som Iprenmannen när jag både hade på mig en blåskjorta och blåa skor. Det blev inget besvarande leende utan jag höjde ögonbrynen och gav henne en kort arg blick.

Jag undrar vem som kände sig dummast efteråt ?

antagligen jag

[ego]

Igår kväll kom jag till en livsinsikt

Jag låg i soffan då klockan började närma sig tolv och hade smuttade på mitt andra glas lådrödvin, på låg volym spelade stereon Goodspeed… och jag dök allt djupare in i Ellis Lunar Park. Ego Ellis som försöker möta verkligheten i sitt överklass suburbia, där hunden tuggar samma psykofarmaka som barnen. Barnen vilka är flera år ifrån att inleda sin tånorscykel. Ego Ellis som för var sida blir mer kåt, påtänd och paranoid.

När musiken dörut blir det knäpptyst i lägenheten, ingen är uppe lite extra kvällen före måndag. Det är då, när jag lägger boken på magen och tittar upp i taket, jag slås av att jag mår jävligt bra. Kroppen tycks uppnå någon slags klarhet i den annars så magonda och malande tankeström jag ständigt lever med. Vare sig jag är vaken eller sover, drömmer jag ständigt om bokhyllor, skivor, skjortor, utanförskap och våta läppar på klassikt självömkande neurotiskt CM manér. Nu var jag istället ren på allt, hjärnan tömd i stillsamt pausläge. Då förstår jag att mitt eget jätte ego faktiskt trivs bäst när det får sitt utrymme, helt utan störningsmoment, i det tysta.

[tack]

Nu har jag överlevt enu en födelsedag. Alla fick plats i min soffa.
Tack för allt

[toalettpapperskvinnan]

Jag har efter att ha stått i butik ett tag fått en väldigt dålig bild av damer i medelåldern; Kärringar som de även kallas i vanligt tal . De är över lag tjuriga, snåla och fruktansvärd nedlåtande så man ofta inte känner sig mycket mer värd än hundlort. Så därför är det då tur att jag hänger ut dem nu på det gränslösa Internet.

Prisernas pris för mest skrattretande kärring kom in idag. I butiken säljer vi toalettpapper, denna dam hade tidigare fått en provrulle under våren men bad om ursäkt att hon inte kommit in tidigare men den hade helt enkelt inte tagit slut förrän nu. En väldigt hushållande kvinna, tänkte jag och funderade över min egen överförbrukning. Med sig hade hon en liten lapp där hade hon jämfört vår rulle med en rulle från ICAs sortiment. Hon hade både måttat och vägt de båda rullarna. Visserligen, förklarade hon, så var ju vikten oväsentlig då det kunde skilja på luftfuktigheten. Visst visst, sa jag med mitt mest allra mest medhållande leende. Vidare så var visserligen ICAs rulle något kortare men jämförelsepriset gjorde den billigare (här pratar vi om någon tias skillnad på totalt 64 rullar). Jag kunde ju inte mer än le även om jag suckade tungt inombords, uppgiven över hur vissa människor bara orkar. Att diskussionen gällde sådant där oblekt papper som man ibland kan få på allmänna inrättningar, ni vet det där som river lite extra skönt mellan skinkorna, gjorde ju det inte bättre. Jag fick i alla fall behålla hennes uträckningar, vilket jag som den goda svärmorsdröm jag är självklart bockade och tackade så hjärtligt för.

Så barn när ni kommer till det stadiet när ni står där framför killen vid disken och förklarar att ni mycket duktigt har måttat och vägt toapappret är det kanske dags att tänka om. Hur förstående han än verkar vill han antagligen inget hellre än att stoppa ner dig i något trångt mörkt utrymme, låsa efter sig och slänga bort nyckeln.

[trettioenmiljoner][femhundratrettiosextusen]

minuter senare ifrån att ha tagit mitt första egna andetag.

Cirkuss i all fall, ett par tusen hit och dit, har aldrig greppat det där med förlorad eller vunnen tid riktigt.

[trehundrasextiofem]

Redan nu börjar jag känna att ångesten växer i magen av det enkla faktum att imorgon är jag ett år äldre än jag var 365 dagar tidigare.

[mia]

Mia är och kommer aldrig att bli mer än 17 år. I och med att hennes föräldrar flyttat ut till Mariefred har hon ofrivilligt blivit den fula ankungen bland lukten av ny skördade åkrar och högoktanig bensin. Mia är punk, med alla de klassiska attributen från det tidiga 80-talet. De trashade jeansen sitter perfekt och med håret som största accessoar, känns hon ganska malplacerad här där de flesta husen har en stomme av trä. Härute där nyinflyttade mammor läser lantliv och drömmer om Ernst nakna sommarfötter.

Ibland som idag när hon varit i storstan bland sina gamla vänner och kommer hem med morgontåget, studsande med dansstegen fortfarande kvar i bena, cyklar jag förbi henne.

[david]

Om det inte var för att vi alla är potentiella porrstjärnor som simmar runt i en guldfiskskål helt omedvetna om alla ansiktslösa onanister som andas tungt mot det välvda glaset och drömmer om varenda litet födelsemärke som befläckar våran orena hud.

Om det inte vore för det, skulle jag bränna min kropp med en bild av David Shrigley.