[toalettpapperskvinnan]

Jag har efter att ha stått i butik ett tag fått en väldigt dålig bild av damer i medelåldern; Kärringar som de även kallas i vanligt tal . De är över lag tjuriga, snåla och fruktansvärd nedlåtande så man ofta inte känner sig mycket mer värd än hundlort. Så därför är det då tur att jag hänger ut dem nu på det gränslösa Internet.

Prisernas pris för mest skrattretande kärring kom in idag. I butiken säljer vi toalettpapper, denna dam hade tidigare fått en provrulle under våren men bad om ursäkt att hon inte kommit in tidigare men den hade helt enkelt inte tagit slut förrän nu. En väldigt hushållande kvinna, tänkte jag och funderade över min egen överförbrukning. Med sig hade hon en liten lapp där hade hon jämfört vår rulle med en rulle från ICAs sortiment. Hon hade både måttat och vägt de båda rullarna. Visserligen, förklarade hon, så var ju vikten oväsentlig då det kunde skilja på luftfuktigheten. Visst visst, sa jag med mitt mest allra mest medhållande leende. Vidare så var visserligen ICAs rulle något kortare men jämförelsepriset gjorde den billigare (här pratar vi om någon tias skillnad på totalt 64 rullar). Jag kunde ju inte mer än le även om jag suckade tungt inombords, uppgiven över hur vissa människor bara orkar. Att diskussionen gällde sådant där oblekt papper som man ibland kan få på allmänna inrättningar, ni vet det där som river lite extra skönt mellan skinkorna, gjorde ju det inte bättre. Jag fick i alla fall behålla hennes uträckningar, vilket jag som den goda svärmorsdröm jag är självklart bockade och tackade så hjärtligt för.

Så barn när ni kommer till det stadiet när ni står där framför killen vid disken och förklarar att ni mycket duktigt har måttat och vägt toapappret är det kanske dags att tänka om. Hur förstående han än verkar vill han antagligen inget hellre än att stoppa ner dig i något trångt mörkt utrymme, låsa efter sig och slänga bort nyckeln.