[christer]

Jag fick en gulnad utställningskatalog med Christer Strömholm i present. För flera år sedan var jag på en sammutställning på moderna med bland annat Strömholm och Arbus. Den gången var jag minst lika intresserad av ett par strumpbeklädda ben nerstuckna i nätta tygskor som de fantastiska svartvita personfotografierna lite högre upp. Därför blev det en liten nyupptäck att se de märkliga och intresseväckande ögonblicksbilderna. De två smutsiga barnen med sina damhandväskor, de lustiga figurer från cirkusen och de två vackra männen med perfekta frisyrer och cigaretterna nonchalant instrukna mellan fingrarna som klänger på varandra lite mer än kamratligt.

Lika gärna ser jag spännande bilder runtomkring mig hela tiden, som nu på förmiddagen. Jag tänker på klutarna i toalettstolen som rörde sig nästan lika graciöst som de repriserade Top Modelsarna i vattentanken. Eller den perfekta affärskvinnan, på henne satt allting där det skulle, både håret, kläderna och hullet. Hon hade tagit sig ut på lunchen och äter sin färdigköpta macka i farten medan hon med friska steg rörde sig mot vattnet och solen. Jag ville försiktigt tabort de små brödsmulorna som fastnat i hennes mungipor. Eller ca:18tjejen som ledde cykeln över gatan, när vi mötes borstade hon bort sitt långa trasselsuddiga hår ur ögonen och log mot mig. Vad fan ler du åt? Småstressad, trött, svettig och kännde mig som Iprenmannen när jag både hade på mig en blåskjorta och blåa skor. Det blev inget besvarande leende utan jag höjde ögonbrynen och gav henne en kort arg blick.

Jag undrar vem som kände sig dummast efteråt ?

antagligen jag