[ego]

Igår kväll kom jag till en livsinsikt

Jag låg i soffan då klockan började närma sig tolv och hade smuttade på mitt andra glas lådrödvin, på låg volym spelade stereon Goodspeed… och jag dök allt djupare in i Ellis Lunar Park. Ego Ellis som försöker möta verkligheten i sitt överklass suburbia, där hunden tuggar samma psykofarmaka som barnen. Barnen vilka är flera år ifrån att inleda sin tånorscykel. Ego Ellis som för var sida blir mer kåt, påtänd och paranoid.

När musiken dörut blir det knäpptyst i lägenheten, ingen är uppe lite extra kvällen före måndag. Det är då, när jag lägger boken på magen och tittar upp i taket, jag slås av att jag mår jävligt bra. Kroppen tycks uppnå någon slags klarhet i den annars så magonda och malande tankeström jag ständigt lever med. Vare sig jag är vaken eller sover, drömmer jag ständigt om bokhyllor, skivor, skjortor, utanförskap och våta läppar på klassikt självömkande neurotiskt CM manér. Nu var jag istället ren på allt, hjärnan tömd i stillsamt pausläge. Då förstår jag att mitt eget jätte ego faktiskt trivs bäst när det får sitt utrymme, helt utan störningsmoment, i det tysta.